Jaaa.. Idag gick inte träningen lika bra i alla fall. Visst hon gjorde som man skulle men jag vill att hon ska trippa på tå och liksom fråga "Vad ska vi göra nu, vad ska vi göra nu?". Idag var det mer "Men okeeej då, om jag måste"     

I för sig var det ju kurs dvs lite höjda röster och hundar som sprang fram. Usch vad hemskt tyckte Coco. Egentligen borde jag kanske sluta gå på lydnadskursen. Men jag tycker ju det är kul, snacka med andra likasinnande och få hjälp med inlärningssätt/finslipning mm (är ju inte bara av ondo). Idag var hon bara tråkig och väldigt låg men trots det gjorde hon precis som man skulle, "bara" med mindre glädje. Man skulle kunna jämföra henne med en gammal ridskoleponny; vet precis vad den ska göra och gör det men inget mer. Men jag vill ha fullblodet full av energi och livsglädje! Skit i om det inte blir så snyggt i början, har de glädjen kommer perfektionen så småningom.

Jaja.. Vi får träna ensamma hemma. Med MYCKET beröm och lek. Jag tänker inte ge upp.

Här har vi en hund med jävlar ananma och motor: http://www.youtube.com/watch?v=pbMrxULUSss

En kisande Coco (kisar nästan alltid på bild)

Min första egna hund som blev min i januari 2009. Då hade vi precis varit och lämnat Marco, en annan flatt som vi hade lånat för att kolla om jag kunde ha hund (är allergisk)  men som vi inte kunde ha kvar pga olika anledningar. Han var rätt ding i huvudet men gud så underbar! I alla fall, jag kommer ihåg att jag tyckte hon var skitful, inte alls som Marco. Men propellersvansen gick i ett och hela kroppen med den och pappa blev förtjust. Vi bytte hund som om vi bytte en ful julklapp i form av en tröja... Men det var i alla fall så det blev Coco. Och vem kan motså henne?

Snabbfakta:

Namn: Moonstruck The Cocotte

Kallas: Coco, Cocan, Gumsi och en massa annat

Född: 20071217 -snart tre år

Ras: Flatcoated retriever

Mankhöjd: ca 56 cm

Vikt: ca 26 kg

Pappsen: Moonstruck Desperado

Mamsen: Moonstruck Zakilya

Äter: Allt från bajs till prinsesstårta

Coco är en väldigt lätt hund att ha och göra med. Hon är snäll mot både hundar och människor. Är någon hund sur mot henne drar hon sig undan illa kvickt. Trots att hon är flatt är hon inte jättesocial mot andra människor. Hon tycker om att bli klappad och så men är personen i fråga inte intresserad är inte hon det heller. Hon älskar mat, springa fritt, sova i min säng (helst på huvudkudden), rulla sig i gräs (och bajs) och är nöjd bara hon får hänga med.

Träningsmässigt lär hon säg rätt fort, jag har inte så mycket att jämföra med men jag tycker hon lär sig snabbt och glömmer sällan. Vi tränar lydnad, agility och lite apportering. 

Lydnaden har vi hållt på med ett tag, hon kan alla moment i ettan och vi har tävlat två gånger. Första gången var hon egentligen inte startklar men fick ett tredjepris och 134,5 poäng. Hon var rätt okoncentread och slö men jag själv var inte mycket bättre så det jämnade ut sig. Andra gången fick hon 141,5 poäng (ett andra pris)men hon var riktigt  slö (var i somras och varje sommar har hon blivit en helt annan hund, en pensionär).  Sen tappade jag lite stinget för att hon var så seg. Det kvittade hur rolig man var. Men nu har hon blivit mycket piggare (vädret eller roligt?) och vi ska anmäla oss till fler tävlingar. Ett LP1 ska vi i alla fall klara av. Nu när vi tränar gör hon allt skitbra, snabbt med fokus och så (säkert en jäkla massa småfel, men hon har rätt inställning) men hon vet ju att hon får godis när vi tränar..

Agilityn ha vi precis börjat med. Vi går vår första kurs nu men hon verkar tycka det är skitkul. Vill inte ens sitta kvar och vänta på min tillåtelse att hoppa elelr vad det nu är hon ska göra. Lite störigt men mest bra för då tycker hon det är kul. Hon har inte tyckt något hinder varit läskigt. Det har varit typ "Ska jag gå upp på A:et? Kan jag väl, ser lite småroligt ut" Den böjda tunneln var hon i och för sig lite tveksam till men efter några minuter sprang hon genom. Jag kan typ inget om agility men det ser ut att vara och är än så länge skitkul. Tävla kommer vi nog göra men jag har inga direkta ambitoner för att slå alla bordercollies och kelpiesar verkar svårt..

Apporteringen är där egentligen inte så mycket struktur på. Det är mest för hon tycker det är kul och så bra träning då man kan kasta i vatten, låta henne använda nosen och leta upp dummysarna eller bara låta henne springa. Hon är ju en retriever så för mig är det självklart att hon ska få utlopp för det. Vi gick en jaktkurs sommaren 2009 men det gick verkligen inte bra. Hon tyckte det var pest och pina och det tyckte jag ju också efter ett tag. Och eftesom det var sommar blev hon tio år äldre. Men nu verkar poletten ha trillat ned och hon tycker det är riktigt kul. Skulle nog gått mkt bättre med en jaktkurs nu men jag blev nog lite avskräckt..

I framtiden skulle jag vilja prova på sök och viltspår. Verkar rätt kul. Egentligen vill jag testa allt men det går nog inte mina snälla föräldrars plånbok med på och själv är min typ tom.

Jag hade önskat mig mer exposivitet och den dära gnistan i träningen. Den saknar Cocanlille, om man inte har världens godaste korv i fickan och hon är pigg. Dessutom skulle jag vilja kunna belöna mer med leksaker. Innnan brydde hon sig inte alls om leksaker. Nu kan dem vara rätt roliga men hon tröttnar supersnabbt och de fungerar dåligt soom belöning. Men det ska vi öva upp! En annan sak är att hon är rätt känslig för arga röster. Jag använder inte mig utav sådana när vi tränar för hon blir jättelåg = seg och tråkig. Men när någon annan tillrättavisar sin hund blir Coco ibland också låg. Jag upplever att det blivit mkt bättre men det händer att hon blir så ibland och då går det inte att träna. I vardagen är hon ibland helt immun mot min arga röst ;) men när det är träning och allvar är hon rätt känslig.

Finaste Cocotösen <3